Toppstyre när ny ledare väljs – lets prove him wrong

image

PARTILEDARE. I dagens svenskan uttalar sig en statsvetare om hur val av partiledare går till och tycker sig veta att det styrs från partitoppen via valberedningen. Jag kan bara uttala mig om Vänsterpartiet och jag måste säga att trots all min kritik av toppstyrning av partiet är det i detta fall inte sant.

Valberedningen väljs inte av partiledningen, utan tvärtom av oberoende kongressledamöter. På de fyra kongresser jag varit på har inga påtryckningar uppifrån skett. När jag suttit i valberedningar har visserligen försök skett att styra arbetet, men det har inte varit möjligt. När jag ser vilka som nu sitter i denna valberedning kan jag konstatera att den som uppifrån skulle försöka styra skulle bränna sina broar. Så, låt oss bevisa att det går att ha ett öppet och fritt partiledareval.

Läs Poomas Partiledarkandidaterserie
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kritik-mot-toppstyrda-ledarval_6383444.svd>s

Per Gudmundsson, rasismen och ansvaret för terrorism

TERRORISM. I går skrev jag en artikel om ansvar och orsaker till tragedin i Norge. Där hänvisar jag till att det finns svenska ledarskribenter vars världsbild delvis sammanfaller med den norske terroristen. Jag brydde mig då lite otänksamt inte om att länka, vilket så klart har efterfrågats efteråt. Därför tänkte jag att det är väl lika bra att skriva en bloggpost om en av dessa ledarskribenter. Främst i raden, främst för den tyngd hans ledarplats har i svensk debatt, är Per Gudmundson.

Men innan vi börjar ska jag säga att jag inte menar att Per Gudmundson står bakom dessa handlingar, han anser så klart inte att den norska terroristen har gjort rätt, att han sympatiserar inte med honom och så vidare. Jag är övertygad om att Per Gudmundsson är lika god demokrat och motståndare till terrorism som jag. 

Min poäng är däremot att mycket av det Per Gudmundson skriver tangerar den världsbild som terroristen i Norge uppfattade som verklighet. Den norska terroristen har inte agerat i ett vaccum. Som flera redan sagt, hans metoder är unika, inte hans åsikter. Jag kommer ge några exempel.

I en ledarartikel i svenskan på midsommarafton skriver Per Gudmundson om invandrares kriminalitet. Problemet här är så klart inte att man diskuterar vilka grupper i samhället där brottsligheten är mer vanligt förekommande. Problemet är att om man som Gudmundson konsekvent gör, hänvisar till härkomst, utan andra förklaringsmodeller som klass, kön, ekonomi och så vidare, så gör man ett antagande om att ursprungslandet i sig har betydelse. Då ger man också den rasistiska delen av befolkningen sina argument. Då underblåser man man den världsbild som ger galningar som den norske terroristen sin kraft att genomföra denna typ av dåd.

Att Gudmundson sen i artikeln inte gör någon skillnad mellan att utvisa alla invandrare, minska invandringen eller skapa jobb åt alla ger en märklig bild av vad han vill, och för den som söker hitta argument för de två första förslagen finner så klart bränsle här.

Tittar man dessutom närmare så hänvisar han först till en undersökning gjord i Norge som enbart tittat på födelseland sen glider han över till att hänvisa till två svenska undersökningar gjorda av Brå som inte alls talar om dömda för brott utan om hur representationen bland polisanmälda ser ut. Gudmundson fortsätter dock som mången gång tidigare att använda dessa två undersökningar för att bevisa att invandrade personer är överrepresenterade i brottsregistren. Om jag nu polisanmäler Per Gudmundson för förargelseväckande beteende kommer han att vara mer kriminell än jag som aldrig varit polisanmäld, enligt Per Gudmundson själv alltså. Ett horribelt resonemang.

Missa inte Poomas serie om konstigheter i sagor!

Missa inte Poomas serie om konstigheter i sagor!

Så i det här fallet verkar det faktiskt som att Per Gudmundson inte förstår vad de undersökningar han läser faktiskt säger. Eller jag ska uttrycka mig så här; Antingen förstår inte Gudmundson vad han läser, eller så har han en agenda. Vilken kan agendan att smutskasta invandrargrupper vara?

Då sprids bilden av den kriminelle invandraren från en av Sveriges främsta opinionsbildare, trots att bilden inte är sann.

Enligt Alex Bengtsson har Per Gudmundsson också lyft iden om att ta in SD i regeringsunderlaget, dessvärre finns ingen länk i hans artikel, men Per Gudmundsson skriver själv om samma artikel i de här inläggen: Debatt om Svensk LinjeMer om Svensk Linje.

En annnan intressant passage genom Gudmundson tankevärld är denna i ett inlägg, Låt mig omformulera: Vi kan kalla det skadereduktion från 2007:

”Jag tillhör dem som tror att rasismen inte är särskilt stark i Sverige. De 46 procenten kommer sig av något annat. De 46 procenten kopplar viss kriminalitet till invandring, och ser invandrare som en ekonomisk belastning, tror jag.”

Varifrån kommer denna koppling? Jag menar, eftersom den är falsk? Det finns ingen bevisat signifikant överrepresentation bland invandrad befolkning, se ovan och invandringen har aldrig bevisats vara en ekonomisk belastning.

Eftersom det är extremt få, för att säga ingen, som själv har undersökt dessa frågor så har de läst dem, eller hört dem någonstans. t.ex. hos herr Gudmundson. I och för sig främst efter han skrev det här, men poängen är densamma. De som sprider falska uppgifter har ett ansvar för konsekvenserna av dem. De som fått Per Gudmundsson att tro på detta har ett ansvar för att han skriver om det och så vidare.

Mer citat från Per Gudmundsson.

”Det vore naturligtvis bättre om de samhällsproblem som ligger bakom Sds framgångar kunde lösas. En smidigare arbetsmarknad, ett fungerande rättsväsende, en skola där barnen lär sig något, etcetera. Men det kommer inte att hända inom överskådlig tid. Invandring kommer fortsätta att vara en ekonomisk belastning för svensk ekonomi. Invandrare kommer att fortsätta vara överrepresenterade i kriminalstatistiken.”(länk)

och

”Jag tycker att individens rätt till fri rörlighet ska besegra nationell isolationism och främlingsskräck. Men fri rörlighet är oförenligt med en allomfattande välfärdsstat. Fri rörlighet är oförenligt med ett avlövat rättsväsende och en kraftlös poliskår. Principen måste tillfälligt vika inför mötet med verkligheten.” (om Per Gudmunsson här skrivit fel förstås vilket sammanhanget antyder.)(länk)

 

Jag skulle kunna fortsätta. Men att Per Gudmundson återkommande skriver om invandring på ett sätt som liknar SD, FrP och andra rasister som alla målat upp en bild som den norska terroristen lutar sig mot är väldigt svårt att förneka. 

Efter attackerna – ett försök att förstå för att förändra.

TERRORISM. När självmordsbomben briserade i Stockholm i december i år var jag mycket noga med att inte blanda ihop islam och andra muslimer med den uppenbart förvirrade Taimour Abdulwahab al-Abdaly som sprängde sig själv för att samtidigt döda många andra. Jag försökte förstå hans motiv och syften. Inte försvara, men förstå. Nu efter Attentaten i Norge står man inför samma prövning.

Foto: L.C.Nøttaasen

För att inte detta ska hända igen, då måste vi förstå, vi måste försöka förklara.

Jag försöker hitta förklaringar i den åsiktsmylla som finns på nätet, i Sveriges och hela europas parlament och på ledarsidor [edit: för mer om ledarskribenter här] och till och med nyhetsplats. Samtidigt gör jag något jag inte gjorde då.  Jag håller likasinnade delvis ansvariga, inte skyldiga men ansvariga.

Det kan tyckas paradoxalt, eller vara ett utfall av dubbelmoral. Men jag menar att det finns en avgörande skillnad, som egentligen bygger på en likhet.

Alla kristna är inte skyldiga till Anders Behring Breiviks dåd, inte heller alla som bär samma högervärderingar eller röstat blått. Men däremot har de som byggt upp den illusoriska värld som Anders Behring Breivik och andra högerextrema ett ansvar, på samma sätt som de som predikar en förljugen hatisk version av Islam har ett ansvar för Taimour Abdulwahab al-Abdalys dåd.

För varje tänkande människa borde det vara uppenbart att den kollektiva skulden för detta dåd inte kan läggas på muslimer eller den vänster som Anders Behring Brevik anfallit utan att man köper och går med på hans världsbild.

Kanske kan man ändå förstå de högfärdiga liberalkonservativas, de som faktiskt varit med att skapa den gödsel som varit huvudinnehåll i den bomb som gick av i Oslo och på Utöya i fredags, ryggmärgsreflex att skylla ifrån sig, det är högfärdens natur, att inte se bjälken i sitt eget öga. Men att som våldtäktsmannen skylla på den våldtagnes korta kjol är vidrigt. När man nu från vissa högerhåll försöker skylla detta på vänstern och på muslimer är det en sak man ska ha väldigt klart för sig.

Det finns en stor skillnad mellan islamsk terrorism och högerterror som det i Norge, och för all del mången gång även i Sverige om än inte så grova. Ingen går att ursäkta. Men den islamiska terrorismen bygger mitt i allt sitt vansinne på en sann grundsten. Den muslimska världen är under attack. Nato och Sverige har trupp i muslimska länder. Bomber från västvärlden faller över barnen i de muslimska länderna. Man kan inte räkna med att om du deltar i ett krig kommer inte den anfallne att slå tillbaka. Detta ursäktar inte urskillningslöst våld, men det förklarar och går att förstå. Det kriget är en effekt av en politik påhejjad av samma personer nu försöker skjuta ifrån sig sin likhet med Anders Behring Brevik. För hans tankar är inte unika, det är bara hans metod som är extrem.

Den högerterror som Anders Behring Breivik utförde baserar sig på en förvirrad och förljugen världssyn där verklighetens bomber har ersatts av en immigrations och nativitets imperialism som hotar utrota en värld som aldrig funnits.

Det krig som Sverigedemokraterna, den religiösa högern i USA, Anders Behring Breivik och till viss del även ledarskribenter i stora svenska tidningar ser är ett påhitt, det finns inte. Det är en konspirationsteori i ordets allra sämsta bemärkelse.

Ändå är det en konspirationsteori som eldats på av svenska medier och svenska politiker genom ett medvetet slarv med fakta, genom extrema vinklingar och ett försöka att hitta syndabockar. För detta har de som gjort sig därtill skyldiga ett ansvar.

I båda fallen av terrorattacker är metoden oförsvarlig, men att försvara sig mot riktiga bomber är mer förståeligt än att fäktas mot troll som inte finns. 

Ska vi skydda oss mot terror måste vi ta bort grogrunden för den. Ska vi skydda oss mot islamsk terror får vi sluta kriga mot andra länder. Ta hem våra trupper från Afghanistan och Libyen. Upphöra med den strukturella rasism som ligger till grund för uppdelningen mellan vi och dom, mellan öst och väst, mellan muslim och kristen.

Om vi ska skydda oss från högerterror måste vi utrota den klassklyftornas tyranni som skapar rädslan för det främmande. Vi måste sluta skapa syndabockar av oskyldiga människor, vi måste sluta döma människor till ett liv utan värdighet. Detta är inte att göra politik av en katastrof, det är att göra det möjligt att slippa framtida katastrofer.

Läs mer om terrorattackerna mot Norge:

 

Var tydlig kring konfliktlinjen

image

POLITIK. Håkan Juholdt sa visst i Almedalen att sossarna varit för otyliga med sin storstadspolitik, och det kan mycket väl vara så. Det är en analys som går igen i hart när alla parrier som det inte går så bra för. Men frågan är om det är en korrelt analys?

I Vänsterpartiet diskuteras mer och ner desperat hur vi ska vända det hissnande fallet ut ur riksdagen. En lösning som hela tiden återkommer är att vi måste vara tydligare och jag har helt klart ett mine av att någon ur regerings koalitionen skyllde sviktande opinionssiffror på att man varit för otydlig i frågan om jobbskatteavdraget.

Jag kommer nu inte säga att man bör vara otydlig, men jag har en känsla av att om regeringen varit tydligare ned konsekverna av sin politik hade vi kanske haft en annan regring. Det regeringen däremot har gjort är att förenkla till den milda grad att man lämnat  sanningens härad, och det är knappast varken bra eller eftersträvansvärt, hur effektivt det än verkar vara.

Nu då till min poäng. Jag tror inte krisandepartierskris beror på otydlighet, i alla fall inte när det gäller sakfrågor. Jag tror att det faktiskt handlar om vad folk faktiskt tycker om vår politik som den oftast beskrivs av andra. Om S misslyckas bland akademiker i storstadsområden kanske det beror på att det inte finns någon politik som alla tjänar på, och det är kanske där det måste bli tydligt, vi har inte en politik för alla, men vi har en för dig.

Partiledarkandidaterna: Ulla Andersson

Ulla Andersson kandiderar till posten som partiledare i Vänsterpartiet och har enligt Poomas humbla åsikt valt bra frågor att profilera sig på.

POLITIK. Ulla Andersson har varit ekonomisk talesman i flera år och jag har aldrig hört ett ont ord om henne. Med andra ord en som har väldigt få fiender.

Att vilja lyfta upp dem som arbetar inom den offentliga sektorn tror jag kan vara en riktig vinnare, om man lyckas göra frågan snygg och inte kalla den ”Anställda i offentlig sektor” eller något annat typiskt vänsterpartistiskt. Att vilja lyfta landsbyggdsfrågor är också bra och något som det saknas i svenskt politiskt liv. Så det är väl bara att konstatera att Ulla Andersson lägger sig smart i sitt val av frågor, hon kommer vara själv om dom, och dom kommer kunna vinna stort stöd. Att lämna storstadsfixeringen är viktigt.

När det gäller åldern så har hon samma problem som Jonas Sjöstedt men även om jag hoppas att detta inte blir en fråga, så kan det i alla fall vara värt att fundera över hur vi vill framstå. Vilka väljargrupper vill vi nå?

Läs mer i Poomas serie om efterträdare till Lars Ohly.

Hur tänker Ohly egentligen?

NOTERAT. Sex av sju i partistyrelsens verkställande utskott lär ha uppmanat Lars Ohly att avgå. Det, tillsammans med en majoritet av distriktsordförandena emot sig torde vara en väckarklocka för vem som helst.

Vad är det som gör att Ohly inte avgår?

 

Nu när det dessutom finns flera kandidater på banan kan man ju undra varför Ohly inte bara säger: ”Nu finns det flera starka kandidater som kan led partiet i framtiden. Jag kan därför med fullt förtroende för framtida generationer vänsterpartister lämna över ordförandeskapet.” Eller nåt sånt.

Eller så är det så att han går och väntar på Rossana Dinamarcas definitiva besked.

 

Läs också Poomas serie om tänkbara efterträdare till Lars Ohly

Partiledarkandidaterna: Rossana Dinamarca

POLITIK. Rossana Dinamarca är en i sammanhanget ung, ivrig, och en god debattör som ofta är väldigt skicklig. Att hon är skolpolitisk talesman är ett bra kort för det är en fråga där vi verkligen borde stärka vår profil. Dessvärre är hon väldigt starkt förknippad med en rad skolpolitiska frågor som för många framstår som ren kockoskolan. Med det i bagaget kan hon få svårt med trovärdigheten.

Vilka frågor hon vill lyfta har jag ingen klar bild av, men jag tror hon kommer ligga ganska nära dagens linje i partiet. Det är så vitt jag kan se det inte alls bra. Vi behöver se över varje fråga och göra en djup analys av läget. Något sådant tror jag inte händer under Dinamarca.

Rossana Dinamarca har nog ett tämligen ostört stöd i partiet och har nog större kapacitet att vara en enanade kraft än Jonas Sjöstedt. Det finns få som hatar henne, men inte heller lika många som älskar henne som älskar Sjöstedt. Det har sina för och nackdelar.

Ett dubbeleggat svärd svärd är att Dinamarca lär vara anledningen till att Ohly inte lämnat skutan ännu. Han lär en ligt uppgift ha velat krattat manegen för henne. Att en skadskjuten, dalande partiledare krattar mangenen är nog inte bara bra. Den hårdaste Ohlykadern kan säkert se det som ett starkt argument, men jag vet inte jag. Kanske slår det fel och många blir avskräckta.

Sen är det ju inte utan att det skulle se snyggt ut med en ung kvinna med rötterna någon annanstans än i Sverige.

Läs mer i Poomas serie om efterträdare till Lars Ohly.

Partiledarkandidaterna! Serie på Pooma

POLITIK. Nu har kampen om partiledarposten i Vänsterpartiet satt igång på riktigt i och med att det lär finnas 5 kandidater. Det är alldeles utmärkt. Ju fler kandidater, desto bättre möjligheter till diskussioner och genomtänkta val. De kandidater som ställer upp är Lars Ohly, Ulla Andersson och Jonas Sjösted. Rossana Dinamarca och Hans Linde [Linde har idag gått ut med att han kandiderar. Bra och kul!]spekuleras det ganska vilt om. Alla är dom högst kompetenta politiker och kandidater.

Att jag har sett framemot ett partiledarskifte är för dem som känner mig, och några till, ingen nyhet. Inte heller att jag förespråkat delat ledarskap och att Jonas Sjöstedt kännts som helgjuten. Med flera kandidater är det senare så klart inte självklart, även om Sjöstedt är en mycket stark kandidat som det blir svårt för övriga att putta ner som min favorit.

Jag tänkte därför köra en liten sommarserie här på pooma.se om de kandiater som idag lär finnas till partiledarposten. Kommer fler till så fortsätter väl serien eftersom. Då jag utgår ifrån att Ohly kommer att träda tillbaka inom kort kommer jag inte att skriva någon artikel om honom. Men uthärdar han i racet lär jag väl bli tvungen.

I tur och ordning

Partiledarkandidaterna: Jonas Sjöstedt

 

 

Jonas Sjöstedt, en stark kandidat till partiledarposten för Vänsterpartiet

POLITIK. Jonas Sjöstedt är en karismatisk, kunnig och mycket trovärdig kandidat. Finns viss gubbvarning dock och blir han vald kommer han definitivt vara gubbe innan han avgår. Åldern ska inte vara ett argument i sig, men när Mp har sina partiledare under 40 och C med stor sannolikhet får en mycket ung partiledare är det svårt att komma dragandes med medelålders vita män.

Positivt är det breda stöd Jonas Sjöstedt åtnjuter både inom, men framförallt utom partiet. Han är dock problematisk då det finns en ganska stark och högljud motståndarskara i partiet mot honom. Kanske får han svårt att vara en enande kraft.

Politiskt står Sjöstedt så vitt jag kan se stark i många frågor. För mig är det viktigt att Sjöstedt lyfter miljöfrågan så högt. Jag tror det är det enskilt viktigaste argumentet för honom. Ingen annan kandidat kan på ett trovärdigt sätt lyfta miljö och klimatfrågor när Sjöstedt sagt att det ska vara hans paradgren. Om man som motkandidat hävdar miljöfrågan som viktigast är det lika bra att lämna över kandidaturen till Sjöstedt som har en trovärdighet i frågan som alla de andra kandidaterna saknar.

Efter vad jag tidigare sett har Sjöstedt varit tämligen odogmatiskt och varit villig att ompröva viktiga frågor. Det är ett  starkt argument när partiets kräftgång faktiskt gör att vi knappt har näsan ovan vattenytan längre.

Vad tycker du om Jonas Sjöstedt? Kommentera gärna!

Läs mer i Poomas serie om efterträdare till Lars Ohly.

Nästa vecka är det socialistiskt forum i Stockholm!

Hej!

Snart bara en vecka kvar till Socialistiskt Forum den 15 november! Med 79 programpunkter är Socialistiskt Forum Sveriges största arena för vänsterdebatt. Här finns det plats för både pragmatism och omvälvande visioner. Under en dag kommer så skilda frågor som finanskrisen, klimathotet, fackets utmaningar, privatiseringsvågen, det amerikanska presidentvalet, de papperslösas utsatthet, synen på familjen, världshandeln, tortyren och den växande islamofobin att diskuteras. Du kan lyssna till och samtala med Åsa Linderborg, Göran Greider, Johan Ehrenberg, Anneli Jordahl, America VeraZavala, Pierre Schori, Tiina Rosenberg, Jan Eliasson, Andreas Malm, Lars Ohly, Josefin Brink, Katrine Kielos, Ulrika Dahl, Mattias Gardell och över hundra andra medverkande.

Tid: 10-18 (fest 19-02)
Plats: ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm
Fri entré!

Läs mer på www.abfstockholm.se/socforum

Där kan du ladda ner programmet. Det går också att hämta på ABF-huset och det kan beställas på kultur@abfstockholm.se

Huvudarrangörer är ABF Stockholm och LO-distriktet i Stockholms län.
Tack för din insats. Tillsammans skapar vi en viktig mötesplats för framtiden!


/Mattias
Technorati Taggar: , , ,
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,