DEMOKRATI. Jag är rädd för framtiden, för att demokratin är hotad. Hoten är många och det är svårt att veta var man ska börja nysta. Men den första tråden är att jag är rädd att Sverigedemokraterna kommer gå framåt ännu mer i nästa val, och med ett utslaget KD finns stor risk att SD kommer sitta i regeringen. Jag baserar min rädsla på hur de frågor som upplevs viktiga har förändrats. Från lönebildning, arbetsmiljö och skola, vård och omsorg, till andra människor som problem som måste lösas. 

Jag har de senaste månaderna gjort några obehagliga iaktagelser. Var och en i sig oroande, tillsammans skapar de en bild av en demokrati i gungning. Låt mig börja med en liten passage om vad demokrati är.

Demokrati

Demokrati är, som känt, folkstyre. Folkstyre är att alla människor på kunna vara med och bestämma över samhällets och sin egen utveckling på samma villkor. För att det ska vara möjligt krävs en mängd olika kriterier. I detta sammanhang tänker jag nämna en. Allas lika värde.

Allas lika värde är, som man i uttrycker det i filosofikurserna på universitetet, ett nödvändigt, men inte tiilräckligt kriterium för en demokati. Det är alltså inte möjligt med en demokrati där alla inte ges samma värde. Det gör att ett parti som bygger sin politik på att värdera grupper av människor olika per definition aldrig kan vara demokratiskt, eller bygga demokrati. Sverigedemokraterna är ett sådant parti. Med Sverigedemokraterna i en reell maktställning riskerar vi att se demokratin raseras i en takt snabbare än vi trott vara möjligt. 

Midsommarafton.
Midsommar firade jag i år i skogarna på gränsen mellan Jämtland och Medelpad. Vi var ett 15-tal personer i varierande åldrar, från 6 till 91, bosatta i stora delar av landet.

I denna grupp människor fördes det inte mycket till politiska diskussioner. Men så klart pratade man om läget i landet, som man faktiskt nästan alltid gör på ett eller annat sätt i sådana här sammanhang.

Förutom en, som nog kan tänkas rösta SD, var det ingen som uttryckte den minsta sympati för SD, eller uttryckte några rasistiska åsikter. Men. Det var ett enda samhällsproblem jag hörde diskuteras. Det var hanteringen av invandrare. 

Missförstå mig nu inte. Det var en diskussion om hur man bör ta emot invandrare, det fanns inte minsta rasistiska underton vad jag kunde höra när jag satt på lite håll och lyssnade.

Det finns ändå en oroande sak i detta som jag noterade. När detta var det enda samhällsproblem som det pratades om har invandringen blivit den stora politiska frågan i Sverige 2012. Det var inte prat om den höga arbetslösheten, det var inte prat om utförsäkringarna, det var inte prat om klimatkrisen. Det var invandringsfrågan.

Fikgubbarna. 

Jag sitter ofta på ett kafe i Bandhagen och jobbar, läser eller bara hänger. Detsamma gör en krets äldre män som turnerar mellan två fik i området. På senare tid har de mest synts till på mitt.

Dessa fikgubbar är som de flesta andra fikgubbar sociala som sjutton och diskuterar allt mellan himmel och jord. Det finns män långt ut till höger, och sossar, opolitiska och vänster.

Jag brukar ganska ofta tjuvlyssna för att jag tycker de är skojiga, ibland kloka, ibland knäppa. Men faktiskt alltid underhållande.

En dag hörde jag följande:

- Men där i Afrika har vi sett effekterna av mångkulturen, där har kulturer tvingats leva tillsammans, utan eget utrymme.

En fras som på många sätt är problematisk, men det som fick mig att verkligen hajja till var att kulturer tydligen kräver ett visst eget utrymme.

I en diskussion som handlar om invandring och lösningar på problem med invandringen blir referenser till kulturers utrymme obehagligt, för att inte säga skrämmande. Varför?

Lebensraum

Julfirande och skolavslutning i kyrkan

Häromdagen hamnade jag i en ganska infekterad diskussion om julfirande i skolan, med en av mina bättre vänner. Det fanns mycket olika vinklar i det samtalet, men jag tycker nog att vi båda kom ut ur den som klokare män.

Men det finns två saker jag noterar här. En utvidning och en underton.

Under flera år har Sverigedemokraterna dragit igång debatten om skolavslutning i kyrkan. Poängen från SDs sida är att skolavslutning alltid varit i kyrkan i Sverige och att det nu inte längre är möjligt. Därmed är det svenska samhället och den svenska kulturen hotat. Att detta på de flesta sätt inte är sant kan vi lämna därhän just nu.

Det jag nu noterar är att detta alltså nu även utvidgat sig till att gälla julavslutningar i skolan. Från att tidigare ha handlat om en skolavslutning blir frågan nu aktuell två gånger om året. Det kommer att sägas att vi inte längre får fira jul i Sverige och ännu en kontstruerad konfliktyta mellan ”svenskar” och invandrare kommer uppstå. Människor blir till ett problem som måste lösas.

Nu kommer undertonen jag nämnde tidigare. För det är underförstått vilka det är som ligger bakom detta. Det är muslimerna som kräver att vi inte ska vara kristna. Det är rädslan för muslimernas reaktioner som gör att skolor väljer att ha skolavslutningar i andra lokaler än i kyrkan. Säger undertonen. 

Inte fakta dock. Radioprogrammet ”Människor och tro” rapporterade i våras att det inte alls är muslimer eller andra invandrare som stoppar kyrkoavslutningar. Det är infödda svenskar som är ateister, som inte vill att deras barn ska tvingas vara i kyrkan. 

BVC

I ett samtal med en bekant häromsistens pratade vi om ditten och datten och problemet med språk i olika sammanhang. Hen hade vid ett besök på BVC nyligen märkt att det var en mamma som inväntade tolk för att kunna genomföra sitt besök. Denna på olika sätt intressanta observation följdes upp med:

- Det är inte det Sverige jag vill ha.

Och jag blev tyst.

Slutligen

Detta är fyra iakttagelser jag gjort på senare tid. Jag menar inte att någon av dessa människor kommer rösta på SD, jag menar inte att de är rasister eller nazister. Men jag menar att det har hänt något under de senaste 6 åren, som eskalerat under de senaste två.

Dessa diskussioner hade inte varit möjliga för tio, femton år sedan. Men de blir det när den politiska mitten förflyttar sig. När centrum ligger längre åt höger blir toleransen och problemställningarna förflyttade högerut, och gränsen likaså.

Och denna förskjutning kommer extremhögern att tjäna på, och extremhögern har aldrig värnat demokratin. De har avvecklat den och infört diktaturens mördande mörker. Det gör mig rädd.